Inlägg taggade med ‘Blekinge’

April: Hie

Hie

Som ölänning i Svealand stöter jag ibland på svårigheter att göra mig förstådd bland mina medmänniskor. Man tittar förvå­n­at på mig, och jag inser att ett för mig alldeles vanligt och normalt ord verkar helt obekant på min nya bostadsort. Ett sådant ord är hie. ”Jag vill inte ge mej in i det där hiet”, säger jag. Inför oförstående miner blir jag tvungen att förklara mig: ”Ja, alltså, det är ju så snårigt och igenväxt, usch!”

Vad är då hie för något ord? En titt i SAOB visar att det är en dialektal uttalsform av ide, d.v.s. björnens ide. I SAOB finns också de bildliga betydelserna ‘liten, oansenlig bostad för människor‘ och ‘tillhåll för löst folk eller förbrytare‘. Beläggen i institutets dialektsamlingar tyder på att de bildliga betydelserna har varit mycket vanliga i dialekterna i södra Sverige, från Skåne i söder till Östergötland i norr. Ett fåtal belägg finns från Västergötland och Värmlan­d, men från resten av landet finns enbart belägg på den i riksspråket allmänna betydelsen ‘gryt, ide, tillhåll för djur‘.

Men min betydelse ‘igenvuxen och svårframkomlig terräng‘ då? I SAOB hittar vi en ledtråd. Här finns en betydelse av ide som är ‘snår‘, ‘småskog‘. Den är dock försedd med frågetecken och anges vara utdöd. Nu börjar det likna något! Vad säger dialektsamlingarna i vårt arkiv? I hela det sydliga område där de andra bildliga betydelserna av ordet finns hittar vi också betydelsen ‘vild och svårgenomtränglig terräng‘. De va ett ryselit hie, här e björnbäraris var ja tröver (tröver trampar‘), klagar en sagesman från Skåne, och en annan från Halland stämmer in: de va ed räled heije, en könne knappt varken komma did älle dän (räled otäckt‘)

I Skåne, Blekinge, Småland, Östergötland och på Öland finns dessutom en ännu allmännare betydelse: ‘besvär, krångel, svårighet‘. En smålänning utbrister förgrymmat: allri mea ätte de däna hiet de va (‘aldrig mer efter det besvär det var‘), en ölänning pratar om eländet som ett reditt hie medan en östgöte förklarar: å si dä västa hie va, att di allri ville stänga nåra grinner. Håhå jaja, då rymmer ju korna! Vi kan väl inte annat än instämma med en sagesman från Blekinge: Dä äi varre hie än vara kan!

Av Lovisa Alvtörn­ via Språkrådet

Januari: Göra

Göra

Verbet göra (med hårt g-uttal som i gurka) betyder i Västsverige att gnida in snö i ansiktet på någon. Göra är alltså kusin med det mer allmänsvenska ordet mula. Bara i Västsverige finns en mängd uttryck för företeelsen, till exempel gira, gnosa och sylta.

I en undersökning som radioprogrammet Språket gjorde häromåret svarade nästan sex tusen lyssnare från hela Sverige på vad de kallar att gnida in snö i ansiktet på någon. Ordet mula verkar vara det som flest använder, men variationen är stor och man fick in hela 95 olika ord med samma betydelse. I Blekinge kan man till exempel säga mora, på Gotland bryna, i Värmland kryna och i Jämtland purra.

I Göteborgsområdet är göra inte bara ett verb som betyder att gnida in snö i ansiktet på någon, utan också ett substantiv med betydelsen gegga eller kladd av något slag. Det är nämligen så att ordformen göra hänger samman med det gamla ordet gorr, som i Västsverige uttalats görr, vilket betyder flera olika saker enligt Svenska Akademiens ordbok. Gorr kan betyda blöt och dyig jord, gyttja, gödsel, smuts och faktiskt djurs tarminnehåll. Alla ganska kladdiga saker alltså.

Augusti: Vespa

Vespa

Så här mot slutet av sommaren gäller det att akta sig för vesporna som nu är som allra mest efterhängsna och argsinta. Här kommer en rälig hob me vispor, när mor koger sylt (här kommer en otäck hop med getingar, när mor kokar sylt), klagar en skåning i ett av institutets språkprov. Vespa eller vispa är ett dialektord för ‘geting’, ‘mindre geting’. Beläggen i institutets dialektsamlingar är alla sydsvenska; de kommer från Skåne, Blekinge, Halland, Småland och Öland. Språkproven vittnar om att vespornas karakteristiska surrande väckt oro: Å så va de baä åin toåbäigge, såm han trodde va åina vespe (och så var det bara en tordyvel som han trodde var en geting), berättar en smålänning.

På danska heter geting hveps, och i äldre tider kunde det även heta vespe eller vispe. Vårt sydsvenska vespa är också besläktat med engelskans wasp, tyskans Wespe, och latinets vespa. Rolig kuriosa i sammanhanget är att fordonet vespa har fått sitt namn efter det italienska ordet för geting. Motorföretagets ägare Enrico Piaggio sägs ha sagt: Sembra una vespa! (det liknar en geting) första gången han såg vespan, och namnet fastnade. Motorljudet liknar getingens surrande, styret dess antenner, och framdelen är sammanbunden med den tjockare bakdelen av en smal midja.

Piaggios skoter har nått betydligt större popularitet än sin förlaga insekten med den giftiga gadden. Om man nu trots försiktighetsåtgärder ändå blir stungen av en av augustis många ettriga vespor ger ett språkprov från Listerlandet i Blekinge följande råd: Na en blija ståcken ao ajna vespe ska en barra tschwätta pao mä äddekevann, sa linnra da (när man blir stucken av en geting ska man bara tvätta på med ättiksvatten, så lindrar det). Det kan vara värt att prova, inte sant?

Maj: Rappel

Rappel

I Västerbotten, Lappland, Dalarna och Värmland förekommer ett ord rappel i betydelsen skräp. Uppenbarligen avses i första hand mindre värdefulla föremål som ligger oordnade och som kanske borde slängas bort. En byggnad där man förvarar sådana föremål har man i Orsa i Dalarna kunnat kalla rappelhus. Även föremål som kanske används men är bristfälligt tillverkade, ostadiga eller fallfärdiga har benämnts rappel och i Bjurholm i Västerbotten kunde man kalla en ostadig stege rappelstege. I några få uppteckningar har man uppgivit att rappel betyder stenig mark, så bl.a. i Nordmaling i Ångermanland där man också har sammansättningen stenrappel med samma innebörd.

Ett abstrakt ting som ett litterärt verk kan betecknas som rappel om man tycker att det är strunt. Ordet kan beteckna ‘krångel’ i allmänhet och i Lycksele i Lappland kan en person som är krasslig få höra att du skulle bli ett sådant rappel!

Ordet har även några helt andra betydelser, nämligen skrammel, slammer, buller som har upptecknats på några håll i Lappland och i Dalarna samt struntprat, pladder som har upptecknats i Dalarna.

Rappel hör ihop med verbet rappla vars huvudbetydelse tycks vara skramla, skrälla, bullra, föra oväsen. Den är känd från Jämtland, Härjedalen, Småland, Skåne och alldeles särskilt från Dalarna och Blekinge. I dessa två landskap förekommer också betydelsen babbla, prata strunt, men innebörden prata har belagts i olika uttryck även på andra håll; särskilt i uttrycken rappla upp ‘rabbla upp’ och rappla på ‘tala hastigt eller oavbrutet’ samt uttryck av typen rappla och prata.

Via Språkrådet.

Mitt tillägg:
Vi använder rappel om saker som är fallfärdiga, eller ser ut att vara fallfärdiga. Ungefär som betydelsen som ställs upp i första stycket, hämtat från Bjurholm i Västerbotten.

Nån från de andra landskapen som känner till ordet? Hur använder ni det?


Ålder: -85a
Civilstatus: Roland :)
Boende: "Radhus" utanför Sundsvall med Rolle, Martin och Rosie
Sysselsättning: Föräldraledig lärare
Laster: nikotin, koffein, vin, ståbas, mat, barnskratt, bensinlukt, bakverk, smyckestillverkning, kortmakeri, färg & form, pälsdjur
Topp 10 kommentarsskrivare
Dammigt
Bloggare


Busbra
Bloggportalen
238x60_binero


Statistik