Inlägg taggade med ‘Aftonbladet’

Till cirka 20 stycken:
4½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 tsk salt
150 g smör
1½ dl strösocker
1½ dl brun farin
2 ägg
2 dl M&M’s

Gör så här:
Blanda mjöl, bakpulver, vaniljsocker och salt i en skål. Vispa smör, socker och brun farin mjukt i en annan skål. Tillsätt äggen, ett i taget och häll i mjölblandningen lite i taget. Rör tills du får en jämn smet. Hacka godiset i jämna bitar (struntade jag i) och blanda i degen. Låt stå kallt i ungefär en timme. Klicka ut smeten på bakplåtspapper. Grädda mitt i ugnen i på 170 grader i cirka 15-20 minuter.

Ett tips: Jag gör inte kaksmet/-deg med elvisp längre. Pappa berättade mormors bästa knep och det är att alltid röra ihop smeten. Annars kan man lätt slå sönder den och kakorna blir smulig. Så jag vispar bara ägg, smör och så vidare. Resten rör jag ihop.

Nam nam nam säger jag bara! Tror jag kommer göra massa cookies tills Rolle fyller år. Finns nämligen recept på Nutella Cookies och Chocolate Chip Cookies i Brownies & Cookies från Aftonbladet. Sen kan man ju göra med Smarties i också.

Hittad på Bokhoran av både Johanna L och Johanna K

Som läsare är jag: Beror på vad jag läser. Målet med läsningen så att säga. Skönlitteratur kan jag plöja, men ändå läsa noggrannt, medan andra texter skummas.

Som bloggare är jag: Lite nyckfull. Tidsinställer majoriteten av inlägg, för att allt går i perioder. Bak och mat kan jag syssla med en hel del ibland, men det är bättre att sprida såna inlägg tycker jag. Och ibland skiter jag blankt i allt vad blogg och dator heter.

Senast lästa bok: Helt utlästa? Bra fråga.. Senast påbörjade? Kallocain av Karin Boye.

Senast köpta bok/böcker: Aftonbladets Brownies & Cookies. Helt ärligt.

Favoritdeckarförfattare: Jag skyr deckare.

Jag läser allt av: Ulf Lundell.

Jag läser helst inte (genre/författare): Deckare.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Kurslitteratur. Haha.

Förutom svenska läser jag gärna: Engelska. Många böcker är engelskan originalspråket. En annan känsla.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Dan Brown (I cirkelns mitt och The Lost Symbol), Karin Boye (Kallocain), Neil Strauss (Spelet) och Bill Bryson (En kortfattade historik över nästan allting). Alla utom Brown är påbörjade.

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: De jag inte redan har av Ulf Lundell.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Efter fina framsidor.

Här är anledningen till att jag är så baknödig hela tiden!

Mmm. Så himla mycket gott i den.

Till hösten blir det en riktig American Apple Pie kan jag lova!

Just nu bakar jag Chocolate Cheesecake Muffins. Nam nam!

Finns några fler böcker i Aftonbladets serie Hela Sverige bakar som jag tänker samla på mig. De är så fina att se på också

Skattesänkningen som trädde i kraft vid årsskiftet och visade sig i mångas lönekuvert igår rör inte mig i ryggen. CSN verkar inte bry sig om såna saker. Hehe. Förvånande?

Jag vet heller inte om det gör det för så många andra. En hundring eller två mer, vad är det? För det är så det ser ut för Svensson som inte har en topplön. Ser ni någon skillnad på att få ut 11300 istället för 11100? Nej. Just det. Som paret i Aftonbladets artikel säger – det finns så många hål att stoppa i att 200 kronor inte märks.

Och med tanke på nedskärningarna som görs (inom sjukhus, skola med mera) så skulle jag (om jag nu fick den där hundringen extra) heller se att den gick till staten. För vad är det som sägs i bland annat Haiti-fallet? Många bäckar små? Just det. Om 6 miljoner svenskar (vild chansning på att det är så många som arbetar i det här landet) skulle betala en hundring eller två till varje månad i skatt så skulle vi nog få det rätt så drägligt ändå.

Det många inte verkar inse är faktiskt kopplingen mellan skatt och vardagliga självklarheter. Hur många av er klagar inte på väghållningen? Eller att köerna till vården är förbaskat långa? Och när man väl kommer in dit så blir man bemött av personal som är så trötta och lever under hot att när som helst kommer en varselvåg igen? Vart tror ni dessa pengar kommer ifrån? Tomma intet? Njä. Inte direkt. Har ni tänkt stycka upp vägarna i vägföreningar och fixa insamlingar för att få asfalt? Hur mycket skulle kvalitén på vägarna differera då? Bara för att ta ett exempel..

Jag är inte för skyhöga skatter. Absolut inte. Jag är nog inne på Norges spår – betala lite mer procent 9-10 månader/år och få skattebefrielse under sommarmånaderna och december. Privatpersonerna klagar absolut inte och deras vägar, vård etcetera fungerar mycket bättre än våra dito.

Läs även andra bloggares åsikter om nedskärningar, skattesänkning

.. om det är kaos eller inte är väl relativt. 20 cm snö är inte så mycket i mina ögon, men jag har ju andra referensramar än sörlänningarna.

I alla fall, kopplar detta till denna artikel i AB.

Jag har en del tankar som väckts av kommentarerna:

- Förstår ni nu varför vi inte ska förbjuda dubbdäck i Sverige?! Vinterdäck verkar ju inte duga vid vinterväglag, om man ska tro vissa kommentatorer. Och jag tror helt ärligt att salt är ungefär lika skadligt för miljön som den yttepyttelilla utsläppsökningen vid körning med dubb- istället för vinterdäck. Fram för dubbdäcken!

- Som många andra skrivit redan, och jag redan nämnt: Iaktta försiktighet! Man behöver inte hålla den tillåtna maxhastigheten! Polisen tar dig inte för långsamkörning direkt. Inte i en sån här situation. Blockerar du trafiken vid god sikt och bra väglag så kan du nog bli bötfälld, men inte nu. Hur gör ni vid spöregn? Sikten är lika oklar, risken för vattenplaning är lika hög som halka vid minusgrader och nederbörd. Kör ni som idioter då också? Räkna alltid med minst en kvart extra så slipper du dessutom jäkta. Det är väl värt det? Sitta insnöad och mista en arbetsdag, eller kliva upp lite tidigare och komma hem lite senare. Ta det lugnt och behålla ditt eget liv och andras, eller stressa och riskera inte bara ditt utan alla andras liv också. Inte så svårt val va?

- Mycket av kaoset ligger heller inte i förarnas händer. Det verkar inte som att vägansvariga neröver har fattat (än!!) att det faktiskt kan komma snö även där nere. Här uppe har vi ett stort system med plog-, sand- och (tyvärr) saltbilar som snabbt är på plats när vädret och väglaget ändras. Deras tjänster kallas JOUR och innebär att de sitter med telefonen i högsta hugg och rings ut så fort de behövs. Ett litet tips till de ansvariga! Lär av era norrländska kollegor.

- Att bussarna står kan jag helt förstå! Det gör det till och med här uppe när det är som värst. Bussbolagen väljer ofta att köra med allvädersdäck (året-runt-däck) som ska klara sig under vintern, men inte direkt är vinterdäck. Kanske något att omvärdera? Dessutom är det ju tunga fordon. Krävs inte mycket för att de ska tappa fästet och ett bra tag innan de kan återfå det.

- De låga kommentarerna om att Norrland knappt har någon trafik och därmed inte har nåt att säga till om, vi kör skoter halva livet, att stockholmare är inflyttade norrlänningar etcetera, etcetera är bara befängt! Sandlådenivå som pågår varje år!

Alla dessa faktorer tillsammans ger KAOS.

Vi på Lärarutbildningen är sjukt trötta på genus*! Och nu när Alisa tog upp en artikel från AB om att bojkotta rosa leksaker på grund av könsbilden så måste jag bara ventilera mina tankar.

Hela utbildningen har vi fått höra att vi ska beakta genus när vi planerar och praktiserar vår undervisning.

Samtidigt som vi ska se till eleverna som individer så ska vi framhäva flickorna vad gäller taltid i klassrummet, stötta pojkarna vad gäller deras generellt lägre kapacitet i skolarbetet.

Jag, och många kursare, är så kräkless på detta genusperspektiv som råder inom pedagogikvärlden.

Jag tror på att vi alla är olika, individer. Alla lär på olika sätt – vi tillägnar oss kunskap på olika sätt. Alla har olika förusättningar. Alla har olika förkunskaper och förförståelser. Alla har olika intressen som motiverar oss. Oavsett kön**.

Och det är min uppgift som pedagog att se till individen och anpassa min undervisning till den. Målen är desamma för alla, men medlen är olika. Oavsett kön!

Det här med könsneutrala färger och leksaker då.. Det finns forskning som pekar på att barn ändå väljer den leksak som ”hör till” deras kön, fast att de knappt lekt alls innan. Forskningen har utförts på små barn som inte hunnit få tillgång till leksaker över huvud taget och satts i ett lekrum med blandade leksaker. Pojkarna valde bilar, flickorna dockor. Visst fanns det undantag, men rent generellt så valde pojkarna ”manliga leksaker” och flickorna ”kvinnliga”. Vart jag har läst det kommer jag inte ihåg, då det är i en kursbok under någon av alla mina kurser. Det sitter alltså på något sätt i det biologiska, inte det mentala.

Det är skillnad mellan män och kvinnor – vi har från start haft olika syften till att vandra på denna jord. Det är så jäkla självklart för mig att vi då också har olika intressen och dras åt olika håll. Om det dyker upp en tjej i min klass som är intresserad av mode och design (typiskt kvinnligt??) så peppar jag henne så klart till att nå ett mål inom den kategorin, precis som jag peppar en kille att gå vidare inom teknik eller bygg (typiskt manligt??). Precis som jag peppar en kille som intresserar sig för ett ”typiskt kvinnligt” område, eller vice versa. Jag säger ju knappast ”Nej du, Lotta, nu för tiden måste vi lärare vara en del i att krossa patriarkatet och könsnormerna, så jag ser hellre att du går vidare till Byggprogrammet på gymnasiet! Vadå inte intresserad!? Det skiter väl jag i! Det här är order från Staten via Styrdokumenten! En uppgift med ett högre syfte än ditt jävla intresse!”. Näe..

Och är jag en mamma som gillar rosa så ska jag självklart få klä min dotter i rosa, eller min son, om jag vill det Jag kanske bara råkar gilla färgen rosa!

* Genus/gender = mentalt/psykologiskt betingat. Könet inom oss kan vi säga.
** Kön/sex = biologiskt betingat. Snopp eller snippa.

Läs även andra bloggares åsikter om genus, genusperspektiv, kvinnligt, kön, könsnorm, könsroll, Lärarutbildningen, manligt

I helgen var det rätt lugnt på jobbet, så jag surfade in på Aftonbladet och läste en artikel om Sanna Lundell.

Sen klickade jag mig in på hennes blogg. Och kunde inte lämna den! Sträckläste nästan hela och ska fortstätta med resten nån dag. Har lagt till henne på Bloglovin’ och ska suga i mig hennes ord regelbundet!

Jag älskar denna kvinnas texter lika mycket som hennes fars!

Ja, det är en Mama-blogg, men det handlar om så mycket mer än blöjor, barnens framgångar och amning. Jag älskar den!

Läs den!

Jag blir inte förvånad över skriverierna gällande sk kamphundar längre.

Jag vet mycket väl att det finns människor där ute som verkligen triggar och tränar upp sina hundar för att förstärka deras vakt- och kampegenskaper.

Dock blir jag äcklad av kommentarerna som folk skriver kring dessa artiklar.

Nu senast signaturen ”ronskijigen”, 61 år, på artikeln ”Norska polisen: Majlo måste dö”:

Ägarna till sådana här mördarhundar borde gå kurser där man förklarar för dom att en framavling av egensksaper som i detta fallet inte kan påverkas av ägarbeteende mot hunden. Det är uppfödare som skapat karaktären hos hunden, i detta fallet kampmomentet. Dessa hundar är färdiga och kan inte förändras. Faran med denna okunskap hos dessa pitbullägare är uppenbar. Den dagen denna hund triggas av signaler som är svåra att uppfatta så dör där ett litet barn eller angrips främmande människor på gatan. Dessa extremavlingar är inga sällskapshundar. Detta måste politikerna förstå och agera därefter.

Diskussionen i kommentarsfältet handlar om huruvida hundar formas av oss ägare, eller om de har biologiska egenskaper som bara väntar på att få ett tryck på ”rätt knapp”, så att säga.

Artikeln i sig handlar om en svensk familj som flyttade till Norge och tog med sig sin amstaff, utan vetskap om att denna ras är olaglig i Norge.

Det jag vill säga är att kommentarsförfattaren, tillsammans med många andra, antagligen enbart går på medias skriverier. Det finns ingen chans i världen att de har umgåtts med en hund av rasen i fråga.

Mina föräldrar har som sagt en schäfer/rottweiler, vars kampegenskaper vi har varit väldigt noga med att försöka försvaga. Inga kamplekar har förekommit över huvud taget. Visst är jag också rädd för att han ska få en knäpp och knipa åt käftarna ett steg till, men jag tror ärligt inte att han skulle göra det, för att han är så snäll som individ.

Vidare har mina kusiner en amstaff, och jag tror inte att jag har träffat en charmigare och lugnare hund än henne. Inte heller hon har fått leka sk kamplekar under sina tidiga år.

Så jag håller med de kommentatorer som håller på Majlos ägare och förespråkar sidan där hunden formas av sin ägare.

Jag förstår heller inte hur en stat kan förbjuda en ras totalt. Det borde vara ägarna, i samspel med hunden ifråga, som ska prövas.

Vad anser ni?

Så här står det i artikeln ”A-kassan tvingar mig vara passiv” om journalisten Camilla Eriksson som gett ut en bok och inte får delta i mässor med den:

får man inte försöka hitta nya uppdragsgivare så länge man har arbetslöshetsersättning

Eeh.. Nähä? Så så länge man har A-kassa och är inskriven på Arbetsförmedlingen så får man inte söka jobb? Är inte det lite konstigt? Som jag fattat det så arbetar man till sig arbetslöshetsersättning (som en försäkring) för att ha det som stöd vid eventuell kris och för att kunna söka jobb utan att hamna efter med räkningar etcetera.

Näe, ska deras representanter tolka reglerna på detta vis, så fortsätter jag nog inte-A-kassa och sparar en buffert själv. Än så länge är jag inte med, eftersom att jag ändå inte får ut nån ersättning så länge jag är student.

Jag följer fallet med Linda Chen och Mats Alm tvångsmässigt. Det är lurigt, väldigt lurigt. Känns som att spela Cluedo. Var det maken, med pistolen, hemma i vardagsrummet? Ja. Vem vet?

Aftonbladet har skrivit hysteriskt mycket kring detta fall, så man vet inte ens vilken artikel man ska länka till. Men den här – om Mats uppdykande efter 72 timmar – gav mest spänning till fallet.

Ikväll fortsätter storyn i TV.

Program: Efterlyst
Kanal: TV3
Tid: 21.00