Jag måste bara skriva ett inlägg angående varslen inom lärarkåren.

Många är desperata efter nya jobb. Det är lite svårt som lärare faktiskt, särskilt i små kommuner. Vi lägger ner lika mycket tid som de som tar en kandidatexamen (i alla fall vi på ”högstadiet” och gymnasiet) på vår utbildning. Att studera till nåt annat eller hoppa på vad som helst är alltså inte en fråga för de lärare som blir uppsagda.

Men det här är övergående i mina ögon. Det pågår en baby boom i Sverige för tillfället. Ungar föds till höger och vänster. Alltså kommer lärarplatserna fyllas igen om några år.

Det är en av anledningarna till att jag är smart nog och tar en dubbel examen. Jag kommer ha behörighet att undervisa i hela grundskolan (1-9).

Det är lite dumt att man som lärare, i ledningens värld, är låst vid sitt stadium. Inte många rektorer skulle flytta runt på lärarna, tror jag. Jag menar, istället för att säga upp gymnasielärarna (där det är elevbrist) så skulle man kunna låta dem ta hand om en barngrupp på förskolenivå.

Okej, jag vet att man utbildar sig mot den åldersgrupp man trivs bäst med, men vad är bäst? Att stämpla, leta jobb med ljus och lykta och pussla med pengarna, eller att fortsätta jobba med yrket man ville från början, fast på ett annorlunda sätt? Det kan ju komma nåt gott ur det hela också. Nya perspektiv.

Det kommer hur som haver bita kommunerna i arslet om några år. Precis som inom vården.

Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, baby boom, lärarkåren, ledning, omfördelning, omstrukturering, perspektivbyte, utbildning, varsel

Kanske gillar du även..

Blått, eller rött?